Höstöl

Höstöl by Anders Ekman

oktober 29, 2009, 12:09
Filed under: Höst | Etiketter: Öl, Lista

Här kommer mina 10 bästa ölsorter att läppja på en kulen höstkväll, såväl hemma i soffan som på en skön bar:

01. Young´s Double Chocolate Stout
Vinnaren utifrån två kriterier; exklusivitet och intimitet. Jag föll pladask första gången jag fick njuta av en Double Chocolate och det är min top-of-mind-stout sedan dess. Oturligt nog slutade mitt stamhak att servera den på fat pga svagt intresse så jag startade en landsvida jakt efter en bar som skulle bli min nya tillflyktsort. Young´s Double Chocolate Stout skall tappas från fat, inte från flaska. Det visade sig efter ett flerårigt, och resultatlöst, sökande att det varit en ren slump (öde?) att min favoritbar haft en tunna inne. Jag började så smått förlika mig vid tanken att det hela skulle få stanna vid ett fint minne och släppte motvilligt min besatthet. Men då händer det otänkbara; jag besöker, lite slentrianmässigt, återigen mitt forna stammishak (som nu har flyttat in i andra lokaler) för att kolla utbudet i baren. Käken smashar i mahognyskivan när jag ser en tapp med det förlorade emblemet! I ett drömlikt tillstånd lyckas jag beställa en halvliter och superlativen som flödar några minuter senare vet inga gränser. Tack Bishop´s Arms, Västerås!

02. Kilkenny
Den här snor andra platsen, inte för att den är den absolut märkvärdigaste ölen, utanför att den funkar nästa jämt. Den krämiga skumkronan tycks aldrig faila och verkar ha oändlig livslängd. Funkar lika bra för nybörjaren som fullblodsproffset. Smarkrik men ändå törstsläckande.

03. Guinness
En klassiker på tredje plats kanske inte överraskar någon men nu är det här en ärlig lista och inte ett skrytverktyg. Det är något speciellt med en Guinness, tonvis med smak men inte alls lika sliskig som en porter. Fungerar bäst med en singelmalt och ett glas vatten till, kanske inte lika bra som matdryck. Om du skulle få cravings på sommaren går det att tweaka till den genom att ösa ner en trea Captain Morgan och vips, så har du en sommardrink.

04. London Pride
Jag läste någonstans att Fuller´s London Pride smakar som öl gör på en pub i London. Jag har aldrig varit där så jag törs inte hålla med men visst är det en stämningsfull öl. Det breda smakregistret fångar direkt intresset och den här alen går utmärkt att servera till krogkäk. Faktum är att bara 1698 slår den här som matdryck men i och med att London Pride förvandlar vilken sylta som helst till Salisbury Pub så rankar jag den högre.

05. Beamish
Lite av en stout-snobb som inte är alltför lätt att hitta på kran. Rund och fin, mäktigt rostad smak och lång livslängd. En riktig fröjd när den väl går att beställa, denna kryddiga stout för mina tankar osökt till Irish Coffee.

06. 1698
Gör sig riktigt bra solo men känns nästan ämnad för att släcka törsten efter en Fish ‘n’ chips. Lättdrucken fast inte alls blaskig på något vis. Smakerna finns där och skummet ligger tätt, som ett arombevarande lock. Däremot kanske den saknar lite av den spänning och mystik som definirerar ett absolut vinnar-öl men när jag tänker efter har jag nog sänkt fler 1968 än många andra sorter på listan. Den hamnar på en välförtjänt 6:e plats.

07. Westmalle dubbel
Mörk som en porter, starkare än vad som är hälsosamt och sjukt smarrig. Är inget proffs på trappistöl och faktiskt inte så förtjust i någon annan sort än just den här. En fruktig smakbomb som sätter ordentlig skruv i kolan. Pallar sällan av att dricka fler än en per kväll, mycket pga den säregna smaken. Trippel-varianten är inte helt fel men den övergår nästan att smaka för mycket som vin.

08. Murphy´s
Lite mer dramatisk än en Guinness och inte riktigt lika balanserad. Känns ibland som att jag håller stoutens proletariat i näven när jag fått in en Murphy´s, uppkäftig och stark… men utan egentlig makt. Kanske inte skulle ha snott en topp-10-position om det inte vore för att den trots allt har en energi som tilltalar mig.

09. Caffrey´s
En inte helt udda ale med angenäm smak och rikt skum. Liksom Kilkenny funkar den i princip till alla humör men är inte riktigt lika allround, därav den lägre placeringen.

10. Innis & Gunn
Jag har provat två varianter av dom här, kommer inte ihåg om det var Island Cask, Oak Aged eller Highland Cask, men båda var förträffliga. Vet att det finns en allmän skepsis mot I&G så jag tycker att det är dags att slå ett slag för märket. Många tydliga whiskyreferenser i både smak och färg vilket kan vara orsaken till allt motstånd. Och visst, det kanske är en närmare upplevelse att korka upp en 30-årig dyrgrip men det borde inte inkräkta på I&G´s territorium… och vice versa. Drick, njut och håll käften!

// Ekman

3 kommentarer

3 kommentarer so far
Lämna en kommentar

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI