Nyss hemkommen från jobbet, halvfrusen via en cykeltur genom isande höstblötsnöslaskochblåst, så sitter en dram Ardbeg ”Uigeadail” inte alls dumt.
Appropå Ardbeg så dyker ju ”Corryvreckan” upp på bolaget 1:a december. En lite yngre men rätt smaskig utgåva, även den i cask strength, som i mitt tycke är rejält mycket godare än halvtorftiga ”Supernova” som mest bara va rökig och inte hade så mycket andra smaker/dofter att bjuda på.
Enligt ryktena så skall ”Corryvreckan” ersätta ”1990 – Airigh Nam Beist” som tillsammans med den 25 åriga ”Lord Of The Isles” således försvinner ur Ardbegs sortiment. Hur länge Uigeadail blir kvar återstår och se. Men helt klart är ju att Ardbeg börjar få ont om lite äldre fat i lagerhusen. Destilleriet va ju helt igenbommat mellan 1981-1989. Mellan 1989-1996 drevs det på halvfart, mest för att produceras till olika blendedwhiskyn. 1996 tog Glenmorangie över ägandeskapet.
Dom kommande åren blir det troligtvis mer och mer yngre icke åldersangivna utgåvor att vänta från Ardbeg. Sen dyker det säkert upp ett gäng single cask buteljeringar som kommer gå åt snabbare än blixten för att sekunden senare säljas till ockerpriser på e-bay. Trist med folk som ska hålla på och förstöra med att köpa whisky utan att dricka den, bara för att tjäna pengar. Fasiken, i värsta fall kommer det i den närmaste framtiden nog bli jobbigt att hitta en mumsig Ardbeg, förutom just ”Uigeadail” och ”Ten”, till ett vettigt pris. Nåja, idag är i alla fall Ardbeg Uigeadail hur god som hellst. Bästa Ardbegen på bolaget och man får ju inte ha brottom när det gäller whisky, det blir säkert bättre tider. Nr 10407 har ”Uigeadail” och kostar bara 649kr. Som hittat!
Slainte!
// Wallter
Sådärja, då va de dags att bränna av lite tips på god single malt whisky.
Lika bra att klargöra en del saker kanske. För det första – Jag har valt att koncentrera mig på single malt whisky, inte nödvändigtvis uteslutande Skottsk, men då det är få andra länder som tillverkar superb single malt whisky så blir det ju lite ofrånkomligt.
För det andra – På frågan ”hur man skall dricka sin single malt whisky” blir svaret =
1. Du har väl köpt flaskan för egna pengar, alltså är du ägare till flarran och gör va f-n du vill me den.
2. Men om du nu betalat en rätt betydande summa för din whisky och vill få ut så mycket som möjligt av den så skulle jag ju absolut rekomendera att INTE ha is i. Is kyler ner, förstör och tar bort dofter och smaker. Som att köpa en Ferrarri för att sen byta ut motorn mot en gräsklipparmotor. Lite väl onödigt. Vanligt vatten går däremot utmärkt. Införskaffa även i ett par bra whiskyglas, tulpanformade med eller utan fot.
Nog tjötat, då kör vi igång med första whiskytipset. En höstwhisky, eller två.
Så här i hösttider tycker man ju ibland att en lite rykigare single malt smakar en aning bättre. Möjligtvis passar den här årstiden bra också för att ta sig lite extra tid med sin whisky i glaset. Låta den vila, luftas och är det en cask strength kan man även sitta i lugn och ro och mixtra i lite vatten. Glöm inte bort att ta dig tid att verkligen dofta på maltdrycken.
Nu är det säkert några som spontant tänker på Islay när man säger rökig whisky, men så enkelt gör vi det inte för oss. Vi beger oss istället till den södra delen av halvön Kintyre och regionen/staden Campbeltown på Skottska fastlandet. Orten där mer än 30 destillerier trängdes för 150 år sedan. Idag finns bara Springbank och Glen Scotia kvar.
Springbank är en av dom få privatägda destillerierna i Skottland och unikt nog även fortfarande familjeägt. Här görs också allt på plats, allt från mältningen till buteljeringen. Springbanks produkter varken färgas eller kylfiltreras. Förutom den ”ordinarie” whiskyn så ger man ut whisky under märkena ”Longrow” (deras rökigaste variant) ”Hazelburn” (deras orökta). Båda namngivna efter gamla Campbeltowndestillerier. Samtliga whiskys görs i samma utrustning på Springbank men destilleras olika många gånger, Longrow destilleras två gånger, Springbank två och en halv och Hazelburn tre.
Så, vad rekomenderas då?. Jo, ”Longrow CV”, 46%.
En blandning av gammal och ung Longrow, innehållande 6 årig bourbonlagrad, 10 årig port-och romfatslagrad och 14 årig sherrryfatslagrad. Fin rökighet, sälta, vanilj, pepprig , äpple, kol, blöt torv, gräs, sprallig, citrus, tobak, oljig och trära a la Laphroaig.
Finns att köpa via bolagets beställningssortiment nr 86028 för 625kr (och nej, det är inte alls krångligt att beställa därifrån, hojta till i butiken och sen tar det ca en vecka så kan du hämta flaskan. Kostar inget extra). Finns även att inhandla via ett flertal internetbutiker för lite billigare penning.
För den med lite mera pengar i plånkan och vill pröva nått mera exklusivt som sin höstwhisky rekomenderas;
”Talisker 20yo” (1982 Vintage, 2nd Release, 58.8%, Cask Strength). Den här kan man sitta och umgås med läääänge och njuta! Hysteriskt god! Elegant ingift rök, vanilj, svag torv, äpple, gröna vindruvor, mörk choklad, pepprig, gräs/halm, en aning nöt… En såndär whisky man ogärna bjuder på. Man vill ha varenda droppe för sig själv och önskar att den aldrig tar slut!
Slainte!
//Wallter
Flavor of the night 