Den 15:e december dyker det traditionsenligt upp ett strängt begränsat gäng välsmakande buteljeringar, avdelningen special och lite lyxigare whiskyn, på bolaget. Störst uppmärksamhet brukar den stora spritgiganten Diageo’s lanseringar få. Diageo äger bl.a. Caol Ila, Clynelish, Lagavulin, Talisker, Port Ellen fat (samt mältnings- anläggningen) och Brora fat. Gott och värmande i vinterkylan eller varför inte en trevlig julklapp till sig själv.
Här följer lite information och tips om en del av vinternyheterna;
Talisker 25yo 54,8%,1799kr
Sälta, rök i bakrunden, fyllig, nysläckt lägereld, tång, frisk, saltlakrits, toffeekola, apelsin, neijlika, pepparkaka, låång eftersmak, 93p
Caol Ila Unpeated 65,8%,649kr
Fräsch, citron, bregott, nyklippt gräs, nysågat trä, fyllig, gröna äpplen, after eight godis, 87p
Lagavulin 12yo (Special Release 2009) 57,9%,699kr
Fantastiska dofter och smaker av havssalt, exklusiv läderportfölj, blöt torv, vanilj, bröd, fänkål och frisk söt frukt. Oljig, fyllig och fint balanserad. 96p
Port Ellen ”9:th Release” 30yo 57,7%,2499kr
Stor, vakert ingift rök, sälta, fyllig, vacker, lång eftersmak, läder, tjärpastill… 96p
Brora 30yo 53,2%,2799kr
Vaxig, ingift rök, fantastiskt balanserad, aningen söt, elegant, kryddträdgård, blöt moccajacka, kalla regnblöta höstlöv…94p
Jaha, och vad skall man köpa av de här då? i alla fall tre av dom
blir man ju halvt ruinerad av…!!? Visserligen, men om vi säger så här då;
* Både Port Ellen och Brora destillerierna är sedan länge nerlagda och det finns inte så många fat kvar, om några år börjar de sina rejält om dom inte tar helt slut. Port Ellen ”9:th Release” är den första 30 åriga PE’n som Diageo släpper (och kanske den sista). Brora har ett par releaser av 30 åringar bakom sig och den här skall visst va en av dom bästa. Båda är hursomhellst vansinnigt gudomligt goda…. På minussidan ligger förståss priset. Men, om man utgår från en ”normal” single malt så får man ju faktiskt på ett sätt minst 4 gånger så mycket whisky. Dom här flarrorna räcker länge. Inget man smuttar på i onödan. Av dessa skulle jag lägga pengarna på Broran först. Det lagret kommer nog ta slut före Port Ellen. Å andra sidan är PE’n, lite godare…hmmmm, svårt val, och hur mycket törs man spöa upp sin stackars plånbok? (ps. Höll på att glömma. Dagens Clynelish destilleri är lillasyster till Brora som en gång hette ”Clynelish B” och var det första Clynelish destilleriet innan det nya nuvarande byggdes 1967. Det finns många goda buteljeringar av Clynelish jag tycker man skall smaka på om man inte gjort det, men jag återkommer med tips om de vid senare inlägg annars blir det nog förmycke nu att hålla reda på och jag känner att jag börjar svamla ut en aning…)
Var va jag nu? Jo, nästa pava till rakning…
* Caol Ila Unpeated – Njä. det finns mycke godare Caol Ila’s. Men snubblar du över den på nån pub tycker jag definitivt att du skall smaka på den.Mer passande i vårsolen kanske, så vänta gärna ett tag.
* Talisker 25yo för 1799kr? Ja, varför inte, den är jädrans god. Känner du att Broran och PE’n är aldeles för utanför din whiskybudget men ändå vill ha nått lyxigt i skåpet är detta ett angenämt alternativ att fundera över. Även om jag nog håller 20 åringen (bourboun lagrade) från 2003 högre.
* Den 12 åriga Laggan skall jag nog köpa en flarra till av. Här är en riktigt smaskig och värmande vinterwhisky med extremt mycke rök. Det är så man får koppla ur brandvarnaren innan man korkar upp.
Till sist. För den som vunnit på lotto eller blivit onödigt rik på annat sätt så finns även ett par godsaker till salu från privatbuteljeraren Douglas Laing & Co Ltd som nu firar sextioårsjubuleum. Finns att beställa via beställningssortimentet eller clydesdale.se.
* Ardbeg, 1973, 36 yo,43.5% , ”Douglas Laing – Sixtieth Anniversary botteling”, 6789kr
* Port Ellen, 1979, 30 yo,55.6% , ”Douglas Laing – Sixtieth Anniversary botteling”, 4358kr
Den där Ardbegen tror jag inte gör ont att dricka, nån som bjuder? 😉
Slainte!
//Wallter
Nyss hemkommen från jobbet, halvfrusen via en cykeltur genom isande höstblötsnöslaskochblåst, så sitter en dram Ardbeg ”Uigeadail” inte alls dumt.
Appropå Ardbeg så dyker ju ”Corryvreckan” upp på bolaget 1:a december. En lite yngre men rätt smaskig utgåva, även den i cask strength, som i mitt tycke är rejält mycket godare än halvtorftiga ”Supernova” som mest bara va rökig och inte hade så mycket andra smaker/dofter att bjuda på.
Enligt ryktena så skall ”Corryvreckan” ersätta ”1990 – Airigh Nam Beist” som tillsammans med den 25 åriga ”Lord Of The Isles” således försvinner ur Ardbegs sortiment. Hur länge Uigeadail blir kvar återstår och se. Men helt klart är ju att Ardbeg börjar få ont om lite äldre fat i lagerhusen. Destilleriet va ju helt igenbommat mellan 1981-1989. Mellan 1989-1996 drevs det på halvfart, mest för att produceras till olika blendedwhiskyn. 1996 tog Glenmorangie över ägandeskapet.
Dom kommande åren blir det troligtvis mer och mer yngre icke åldersangivna utgåvor att vänta från Ardbeg. Sen dyker det säkert upp ett gäng single cask buteljeringar som kommer gå åt snabbare än blixten för att sekunden senare säljas till ockerpriser på e-bay. Trist med folk som ska hålla på och förstöra med att köpa whisky utan att dricka den, bara för att tjäna pengar. Fasiken, i värsta fall kommer det i den närmaste framtiden nog bli jobbigt att hitta en mumsig Ardbeg, förutom just ”Uigeadail” och ”Ten”, till ett vettigt pris. Nåja, idag är i alla fall Ardbeg Uigeadail hur god som hellst. Bästa Ardbegen på bolaget och man får ju inte ha brottom när det gäller whisky, det blir säkert bättre tider. Nr 10407 har ”Uigeadail” och kostar bara 649kr. Som hittat!
Slainte!
// Wallter
Sådärja, då va de dags att bränna av lite tips på god single malt whisky.
Lika bra att klargöra en del saker kanske. För det första – Jag har valt att koncentrera mig på single malt whisky, inte nödvändigtvis uteslutande Skottsk, men då det är få andra länder som tillverkar superb single malt whisky så blir det ju lite ofrånkomligt.
För det andra – På frågan ”hur man skall dricka sin single malt whisky” blir svaret =
1. Du har väl köpt flaskan för egna pengar, alltså är du ägare till flarran och gör va f-n du vill me den.
2. Men om du nu betalat en rätt betydande summa för din whisky och vill få ut så mycket som möjligt av den så skulle jag ju absolut rekomendera att INTE ha is i. Is kyler ner, förstör och tar bort dofter och smaker. Som att köpa en Ferrarri för att sen byta ut motorn mot en gräsklipparmotor. Lite väl onödigt. Vanligt vatten går däremot utmärkt. Införskaffa även i ett par bra whiskyglas, tulpanformade med eller utan fot.
Nog tjötat, då kör vi igång med första whiskytipset. En höstwhisky, eller två.
Så här i hösttider tycker man ju ibland att en lite rykigare single malt smakar en aning bättre. Möjligtvis passar den här årstiden bra också för att ta sig lite extra tid med sin whisky i glaset. Låta den vila, luftas och är det en cask strength kan man även sitta i lugn och ro och mixtra i lite vatten. Glöm inte bort att ta dig tid att verkligen dofta på maltdrycken.
Nu är det säkert några som spontant tänker på Islay när man säger rökig whisky, men så enkelt gör vi det inte för oss. Vi beger oss istället till den södra delen av halvön Kintyre och regionen/staden Campbeltown på Skottska fastlandet. Orten där mer än 30 destillerier trängdes för 150 år sedan. Idag finns bara Springbank och Glen Scotia kvar.
Springbank är en av dom få privatägda destillerierna i Skottland och unikt nog även fortfarande familjeägt. Här görs också allt på plats, allt från mältningen till buteljeringen. Springbanks produkter varken färgas eller kylfiltreras. Förutom den ”ordinarie” whiskyn så ger man ut whisky under märkena ”Longrow” (deras rökigaste variant) ”Hazelburn” (deras orökta). Båda namngivna efter gamla Campbeltowndestillerier. Samtliga whiskys görs i samma utrustning på Springbank men destilleras olika många gånger, Longrow destilleras två gånger, Springbank två och en halv och Hazelburn tre.
Så, vad rekomenderas då?. Jo, ”Longrow CV”, 46%.
En blandning av gammal och ung Longrow, innehållande 6 årig bourbonlagrad, 10 årig port-och romfatslagrad och 14 årig sherrryfatslagrad. Fin rökighet, sälta, vanilj, pepprig , äpple, kol, blöt torv, gräs, sprallig, citrus, tobak, oljig och trära a la Laphroaig.
Finns att köpa via bolagets beställningssortiment nr 86028 för 625kr (och nej, det är inte alls krångligt att beställa därifrån, hojta till i butiken och sen tar det ca en vecka så kan du hämta flaskan. Kostar inget extra). Finns även att inhandla via ett flertal internetbutiker för lite billigare penning.
För den med lite mera pengar i plånkan och vill pröva nått mera exklusivt som sin höstwhisky rekomenderas;
”Talisker 20yo” (1982 Vintage, 2nd Release, 58.8%, Cask Strength). Den här kan man sitta och umgås med läääänge och njuta! Hysteriskt god! Elegant ingift rök, vanilj, svag torv, äpple, gröna vindruvor, mörk choklad, pepprig, gräs/halm, en aning nöt… En såndär whisky man ogärna bjuder på. Man vill ha varenda droppe för sig själv och önskar att den aldrig tar slut!
Slainte!
//Wallter
Flavor of the night 