Den 15:e december dyker det traditionsenligt upp ett strängt begränsat gäng välsmakande buteljeringar, avdelningen special och lite lyxigare whiskyn, på bolaget. Störst uppmärksamhet brukar den stora spritgiganten Diageo’s lanseringar få. Diageo äger bl.a. Caol Ila, Clynelish, Lagavulin, Talisker, Port Ellen fat (samt mältnings- anläggningen) och Brora fat. Gott och värmande i vinterkylan eller varför inte en trevlig julklapp till sig själv.
Här följer lite information och tips om en del av vinternyheterna;
Talisker 25yo 54,8%,1799kr
Sälta, rök i bakrunden, fyllig, nysläckt lägereld, tång, frisk, saltlakrits, toffeekola, apelsin, neijlika, pepparkaka, låång eftersmak, 93p
Caol Ila Unpeated 65,8%,649kr
Fräsch, citron, bregott, nyklippt gräs, nysågat trä, fyllig, gröna äpplen, after eight godis, 87p
Lagavulin 12yo (Special Release 2009) 57,9%,699kr
Fantastiska dofter och smaker av havssalt, exklusiv läderportfölj, blöt torv, vanilj, bröd, fänkål och frisk söt frukt. Oljig, fyllig och fint balanserad. 96p
Port Ellen ”9:th Release” 30yo 57,7%,2499kr
Stor, vakert ingift rök, sälta, fyllig, vacker, lång eftersmak, läder, tjärpastill… 96p
Brora 30yo 53,2%,2799kr
Vaxig, ingift rök, fantastiskt balanserad, aningen söt, elegant, kryddträdgård, blöt moccajacka, kalla regnblöta höstlöv…94p
Jaha, och vad skall man köpa av de här då? i alla fall tre av dom
blir man ju halvt ruinerad av…!!? Visserligen, men om vi säger så här då;
* Både Port Ellen och Brora destillerierna är sedan länge nerlagda och det finns inte så många fat kvar, om några år börjar de sina rejält om dom inte tar helt slut. Port Ellen ”9:th Release” är den första 30 åriga PE’n som Diageo släpper (och kanske den sista). Brora har ett par releaser av 30 åringar bakom sig och den här skall visst va en av dom bästa. Båda är hursomhellst vansinnigt gudomligt goda…. På minussidan ligger förståss priset. Men, om man utgår från en ”normal” single malt så får man ju faktiskt på ett sätt minst 4 gånger så mycket whisky. Dom här flarrorna räcker länge. Inget man smuttar på i onödan. Av dessa skulle jag lägga pengarna på Broran först. Det lagret kommer nog ta slut före Port Ellen. Å andra sidan är PE’n, lite godare…hmmmm, svårt val, och hur mycket törs man spöa upp sin stackars plånbok? (ps. Höll på att glömma. Dagens Clynelish destilleri är lillasyster till Brora som en gång hette ”Clynelish B” och var det första Clynelish destilleriet innan det nya nuvarande byggdes 1967. Det finns många goda buteljeringar av Clynelish jag tycker man skall smaka på om man inte gjort det, men jag återkommer med tips om de vid senare inlägg annars blir det nog förmycke nu att hålla reda på och jag känner att jag börjar svamla ut en aning…)
Var va jag nu? Jo, nästa pava till rakning…
* Caol Ila Unpeated – Njä. det finns mycke godare Caol Ila’s. Men snubblar du över den på nån pub tycker jag definitivt att du skall smaka på den.Mer passande i vårsolen kanske, så vänta gärna ett tag.
* Talisker 25yo för 1799kr? Ja, varför inte, den är jädrans god. Känner du att Broran och PE’n är aldeles för utanför din whiskybudget men ändå vill ha nått lyxigt i skåpet är detta ett angenämt alternativ att fundera över. Även om jag nog håller 20 åringen (bourboun lagrade) från 2003 högre.
* Den 12 åriga Laggan skall jag nog köpa en flarra till av. Här är en riktigt smaskig och värmande vinterwhisky med extremt mycke rök. Det är så man får koppla ur brandvarnaren innan man korkar upp.
Till sist. För den som vunnit på lotto eller blivit onödigt rik på annat sätt så finns även ett par godsaker till salu från privatbuteljeraren Douglas Laing & Co Ltd som nu firar sextioårsjubuleum. Finns att beställa via beställningssortimentet eller clydesdale.se.
* Ardbeg, 1973, 36 yo,43.5% , ”Douglas Laing – Sixtieth Anniversary botteling”, 6789kr
* Port Ellen, 1979, 30 yo,55.6% , ”Douglas Laing – Sixtieth Anniversary botteling”, 4358kr
Den där Ardbegen tror jag inte gör ont att dricka, nån som bjuder? 😉
Slainte!
//Wallter
2 kommentarer so far
Lämna en kommentar
Flavor of the night 
”Vaxig”, ”exklusiv läderportfölj” och ”blöt moccajacka”… ja det låter ju onekligen smarrigt 🙂
Kommentar av Ekmansson december 3, 2009 @ 14:07Vad hände med ”drickbar”, ”mycket fylla för pengarna” och ”snygg etikett”? Jag lovar att köpa in ett helrör av den riktigt svåra Ardbegen (från det utmärkta året 1973) så fort jag vinner den där millen!
Hehe, ja de väl lite svårt att få in sånna adjektiv för en smaskig single malt. Passar nog bättre för den som vill skriva om (och törs dricka) sjukommatvåorbärs och/eller billiga rödvinsboxar 🙂
Kommentar av Wallter december 3, 2009 @ 16:18